MITT LIV

Och så var man hemma igen då, efter två underbara dagar någonstans i Nyköping. Det blev en klassresa värd att minnas full utav skratt, god mat och utmaningar. Vi började vår resa med ett hastigt möte vid ringen, sedan bar det av mot Boda Borg! Hela klassen var riktigt taggad, stämningen var på topp och när vi väl nått vår destination var det bara att slänga sig in i rummen. I mitt lag hade jag Alva, Joakim och Melina, tillsammans med dom klättrade jag i Tuff Tuffare Tuffast, blev attackerad av minor i Potoner och väckte bebisen i spökhuset. Vi körde hårt i alla rummen med avbrott för mat och uteaktiviteter fram till klockan 21 då det var dags för våra blåmärk-täckta kroppar att få vila till en film. Shrek 4 blev det och rummet fylldes av glädjetjut när Ellas roll råttfångaren kikade fram på filmduken. Vilken dag!

Dag nummer två kom dock fortare än dom flesta hade velat och med tunga fötter gled klassen ned för att äta baguetter och yoghurt klockan halv 9. Redan klockan 10 var vi påväg till boda camp, en vacker plats med grill, den populära engelsmannen Max, en lång brygga med bastu. Dagen fylldes av terrängbana, första dopp för dom modiga, grillad hamburgare och ännu mer blåmärken. Men även denna dag kom till ett slut och efter ett antal gruppbilder hade klassresan nåt sitt mål. Som ett perfekt avslut på en perfekt resa fick vårt gäng solbrända kroppar från kulturama åka ersättningsbuss hem. Jag kan inte tänka mig en bättre klassresa än denna, men djupt inne gömmer sig vetskapen om att det inte var Boda Borg som var anledningen till det här, utan den underbara klassen som inte har långt kvar tillsammans nu. Men visst kör vi fullt ut sista veckorna, vi är ju 9A!

Sam Utland är alltså linjen jag valde! Linjen jag kommer att läsa i tre hela år på Nacka Gymnasium. Jag kommer att läsa samma kurser som dom som valt SAM-SAM men i tvåan, det vi säga nästa höst, åker jag iväg till England.
Även om sam inte riktigt är min grej känns detta som ett klokt val. Jag vet att jag kommer ha mycket mer användning av kurserna jag läser i denna linje än av dom man läser i Natur. Dessutom läser man ganska mycket matte, upp till 3 om jag inte minns fel! Och det gillar ju jag.
Sedan så kändes det även som att denna linje kommer att lära mig mer än vad någon annan linje kan eftersom jag spenderar tre månader i England med min klass. Då måste ju min engelska förbättras en hel del och jag som människa kommer säkert också att förändras. Hur vet jag inte än. Kanske blir jag jättesjälvständig och lär mig att ta ansvar i och med att jag kommer att behöva sköta det mesta själv. Det vi säga ekonomi och tvätt..

Även om jag är jätteledsen och har en enorm seperationsångest över att behöva lämna kulturama så ser jag fram emot att börja i gymnasiet. Det blir en nystart på något som kanske blir lika underbart som högstadiet, det återstår att se. Men jag kastar mig ut öppen för allt.

Detta måste vara den mest otippade låten i min spellista just nu. Men jag älskar den. Och varför skriva en text till en låt där melodin redan berättar allt? Den är så vacker :)
Och om någon från klassen läser det här, this one is for you! haha

Idag är det dags. Den stora dagen. Nu är ögonblicket då jag måste bestämma hur min framtid kommer att se ut dom närmsta åren om inte längre. Jag måste välja gymnasium. Det låter inte så farligt när man säger det, sticks inte på tungan eller något. Men lätt, det är det sista det är. Jag ställer mig själv frågan; vad vill jag göra? Vill jag läsa NATUR i tre oändliga år med "hur mycket plugg som helst"? Det tycker jag ju om. Jag faktiskt älskar matte och NO! Men står jag ut med stora läxhögar och prov stup i kvarten? Eller ska jag kanske välja SAM istället som är lite mer "laid back"? Kommer jag då orka med att läsa om politik och religion i tre år? Eller kommer jag bli skoltrött och störta? Det är sådana saker som flyger runt i mitt huvud nu. Jag är kluven och förvirrad. Rädd för att göra fel.

Det som ska kännas så himla fantastiskt underbart att göra känns mer som en tyngd. Här sitter jag med MIN framtid i mina händer och ändå känner jag mig helt maktlös. Jag är ett klick ifrån att välja fel, men även ett klick ifrån att välja rätt. Det är 50% chans att mitt val kommer leda till att jag skrattar mig lycklig i höst, men också 50% risk att jag med ångest snoozar väckarklockan i September.

Killarna är tillbaka i Sverige och spelar in ny musik! Roligt :)
Osmart drag av dom bara att välja samma studio som sist dom var här. Det är tydligen kaos där nu. Massor av nya fans som inte har förstått att dem är vanliga människor än. Massor av fans som inte förstår att man plockar upp sitt skräp efter sig, nu ser söder ut som en soptipp.. Jag hoppas verkligen att killarna snart får lugn och ro i studion så att dom kan komma med lite ny musik, förhoppningsvis bättre än förra skivan! Hela min timeline på twitter är bombad av tjejer som skriver att "DOM TRÄFFA ONE DIRECTION IDAG!!" och jag minns verkligen lyckoruset, känslan dom känner.
Men tjejer, ni träffa inte one direction.. Ni såg dom på en balkong.

Jag tror att alla behöver en liten extra stöt för att överleva. För att man inte ska gå in i väggen helt behöver man något som fångar en när man faller. Något som hjälper en upp när man snubblar över hinder i livet. För att man inte ska gå under behöver man något som bygger upp utan att bryta ned. Något som kan tända ljuset i dom mörkaste dagarna. Det kan vara en vän, ett husdjur, en hobby. Eller vattnet, solen, naturen. Det kan vara drömmar, minnen, längtan, en passion.

I mitt fall är det musiken.
För mig är det noter som kan rädda min dag, den är det enda jag behöver för att inte bli galen. Min extra stöt i vardagen som ser till att jag flyter och inte sjunker. När jag har en dålig dag är den hjälpande handen en melodi. Det är ett beat som drar upp mig från marken när faller. Och jag behöver inte oroa mig för att den ska lämna mig. Musiken är den enda saken som jag kan förlita mig helt på. Utan tvivel kan jag slänga mig ut från en klippa med vetskapen att den kommer att fånga mig. Den backar inte och låter mig krossas. Den finns alltid där och fångar mig.

Den musikal jag tillsammans med andra 9-ettor huvudlöst kastade mig in i för snart ett år sedan är nu ett minne blott. Tillsammans med alla repetitioner och alla tidiga mornar har den dött ut nu och vi kommer förmodligen aldrig mer spela våra vrickade roller igen vilket inte riktigt känns verkligt.
Det är nästan omöjligt att med ord kunna beskriva gårdagens kväll efter att den sista showen var över. Den allra sista showen. Men jag kan lätt säga att var en känsloblandad kväll präglad av tårar, skratt, lättnad och tomhet. Hos mig var det inte för än igår som paletten föll ned och jag förstod att det faktiskt inte bara var råttfångarens sista show. Utan även vår sista show som klass och skola. Det är nu mindre än en månad kvar tills jag som elev tar steget ut från skolans entre dörrar för sista gången. Mindre än en månad kvar tills våra lektioner, våra underbara lärare och klasskamrater även dom kommer vara ett minne bott. Går det att stanna tiden?

Årets händelse? Ska man gå? Ååååh..
Summeranza är alltså en stor fest för EF studenter som dom ordnar varje år i England och Malta.
Ett party med 4,500 andra studenter från hela världen på en nöjespark i England...

Will.i.am från Black Eyed Peas är kvällens DJ som får golvet att gunga i London och det är bara början, summeranza 2012 kommer också innehålla Internationella DJs, Stora dansgolv,  EF Summer Dance, Makeupartister ,Liveband, Karaoke, Neonfest, Bloggare som bloggar live, Paparazzi, Chillout-hörna, EF's dubbeldeckare, Mat & dryck och såklart ett eget nöjesfält.

Det som lockar mig är livebanden och push-faktoren är att det är på ett nöjesfält. Attans att man ska ha en sådan fobi för karuseller!! Sedan så känns det ju som att jag är ute på tunn is som köper en biljett till en fest när jag inte ens vet om någon av mina blivande vänner ska dit.

Sedan vädret blev okej har jag hunnit äta glass i kungsan, grillat och haft picnik i parken. Detta mönster kommer att fortsätta resten av sommaren. Jag firar värmen med mat helt enkelt. Precis som jag firar kylan, stressen och lycka. MED MAT.

Min fredag sammanfattad med 4 bokstäver. Det ni!

Sociala medier är roligare om man är social. Men jag klagar inte.

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!
Den fjärde juli är ingen vanlig dag. Usa's nationaldag är bara en smula av allt det som händer denna soliga dag. DET ÄR ÄVEN RIX FM FESTIVAL! Fylld av mina favoriter James Morrison, Ed Sheeran, Olly Murs, Rebecca Ferguson.... Kan jag gå? NEJ, FÖR DÅ ÅKER JAG TILL ENGLAND. Jag skakar, jag gråter, det går inte att andas längre. Vad gör man när man tvingas välja mellan de saker som betyder mest? När man inte kan få båda och slits i bitar.  Samtidigt som James, Ed, Olly och Rebecca sitter på ett plan från England till Sverige sitter jag på ett plan till England. Det här går inte. Vad ska jag göra?!

SCOUTING FOR GIRLS.. Stuck on replay här hemma.